Magi

I alla klassiska fantasyrollspel har magin sin självskrivna plats och naturligtvis även så i Lägereldarnas tid. Magin representerar allt det som inte finns i vår egen mundana och högst verkliga värld, magin är det fantasins skimmer som vi lägger över våra sagor, legender, myter och berättelser för att ge dem vingar och kunna drömma oss bort. Magin berättigar och möjliggör hemska vidunder som vaktar fantastiska skatter, underliga platser som trotsar naturens lagar och låter oss berätta spännande sagor om hjältar och monster.

Intentionen bakom regelsystemet och de olika beskrivningar av besvärjelser som finns är inte att de ska vara heltäckande utan ge en fingervisning om hur det hela är tänkt att fungera och se ut. Den är också tänkt att ge en känsla för hur magins känns, smakar och ser ut. Fokus ligger inte på en massa bonusar som karaktären kan använda utan snarare på att ge spelet en känsla av magi, att något övernaturligt är i görningen. Magin ska vara subtil, spännande, mystisk och inte bara en lång räcka sätt att ha ihjäl folk på utan att använda svärd eller båge.

Systemet bygger på två parallella sätt att utnyttja det övernaturliga; genom att använda sin egen inneboende kraft eller en yttre gudoms kraft. En rollperson kan naturligtvis ha tillgång till båda samtidigt men det är svårt och ovanligt att man är precis lika bra på båda.

I det ena fallet använder man sig av den kraft som vilar inom den egna själen och genom att forma denna inneboende livsenergi på olika sätt och sedan kanalisera ut den kan man påverka sin omgivning på olika sätt. På rollformuläret kallas detta “Själakraft” och är ett mått på hur stark själ man har, alltså hur många besvärjelser man orkar kasta (att använda magi kallas ofta för att “kasta en besvärjelse”) innan man blir trött och måste vila. Kraften hos själen kan öka med tiden man använder den och lär sig utnyttja den bättre och den är även ett mått på hur bra man är på att stå emot andras försök att använda magi mot någon.

Det andra fallet innebär att man förlitar sig på en gud eller gudinna som man regelbundet tillber och sätter sin tilltro till. Genom att följa gudomlighetens regler och uppmaningar oh ägna sig åt regelbunden bön ökar man kopplingen mellan denna gudomlighet och sig själv och man ökar denne guds ’förtroende’ för sig. Måttet på hur starkt detta band är, och därmed hur helig man är inom den religionen, kallas på rollformuläret för “Nådakraft” och ett högt värde innebär att man har en stor förmåga att förändra sin omgivning. Detta värde används även som en form av motstånd mot andras, ofta mörkare, försök att påverka omgivningen med sin religion. Denna sista typ av magi kallas även för sakral magi.

Magin är gjord för att vara mystisk och undflyende. Avsikten är att få bort fokus från alla +2 svärd och Magic Missile och i stället försöka få magin att agera som en krydda i spelet som ger mer känsla än sifferbonusar. Naturligtvis finns det kvar en hel del siffror och värden i beskrivningarna av besvärjelserna men försök ändå tänka mer abstrakt. Magi är inte alls speciellt ovanligt i spelvärlden eftersom vem som helst kan lära sig magi med rätt träning men det är ändå något utöver det naturliga, det vanliga. Som spelledare bör du uppmuntra användande av magi för att skapa stämning och lösa problem på ett kreativt och stämningsfullt sätt och inte bara att ge extra bonusar på tärningsslag. Som spelare bör du försöka tänka på hur din karaktär egentligen förhåller sig till magi, hur använder just din karaktär sig av det hon/han kan?

Ja, alla kan lära sig magi, alla har dock inte samma talang. Vissa har en naturlig fallenhet och lär sig den mest komplexa besvärjelse på kort tid och utan större ansträngning, andra måste lägga massor med tid och ansträngning på att lära sig besvärjelser. De flesta personer exponeras för eller senare för någon form av magi under sitt liv men långt ifrån alla lär sig någon magi, något som dock skiljer sig mycket mellan stad och landsbygd.

De flesta som stött på magi kan på olika sätt känna av den när den används av andra. Om man inte är så erfaren så uppfattar man ofta magi som en doft som är svår att sätta fingret på var den kommer ifrån. Det kan uppfattas som ett ljud, brummande, hummande, som åskan själv eller en svag viskning. För de som arbetet med magi en längre tid går magi även att se magi, var den finns, hur stark den är, var den kommer ifrån etc.

Då magi är så otroligt abstrakt är det också svårt att lära sig för en del. Förutsättningen för att bli en duktig magiker är ett fritt sinne och stor fantasi. Att använda magi handlar om att sträcka ut sitt sinne, sin egen uppfattning av hur verkligheten ska se ut och tvinga den på omvärlden. Att se ett släckt vaxljus men föreställa sig att det är tänt och därefter bestämma sig för att det är tänt, att världen ser ut som man vill.

Att lära ut magi skiljer sig från andra typer av undervisning. Att lära någon läsa eller rida innebär att man visar, förklarar vad man gör, visar igen och låter den andra personen försöka och sedan träna, träna, träna. Att lära någon magi är som att förklara färger för en blind eller hur varmt och kallt känns olika mot huden. Det är abstrakt, osynligt och något som de flesta aldrig upplevt och därmed saknar ord för att beskriva.

Man kan lära sig magi genom att läsa sig till det men det är extremt svårt, ungefär som att lära sig simma eller cykla genom att enbart studera det teoretiskt. Bästa sättet är att lära sig från en annan person som kan visa och hjälpa till att träna. Ett enkelt sätt att låta karaktärerna lära sig besvärjelser som de inte enkelt har tillgång till kan vara med hjälp av någon magisk artefakt. Trollen, någon magisk ande eller annat sagoväsen kan också fungera som en lärare, men ofta till ett högt pris, något som i sin tur kan vara starten på ett längre äventyr.

Drygt 1 på tusen personer kan känna och kontrollera magi av sig självt och kommer någon gång i sitt liv att utveckla förmågan, oavsett om de gör det medvetet eller ej. Knappt 1 på två hundra personer kan lära sig magi om de får hjälp av någon.

Världen i Lägereldarnas tid är full av mystik och under, besynnerliga ting och övernaturliga varelser som rör sig bland människor och gör att ingen riktigt vet vad man kan vänta sig på andra sidan nästa kulle. Vissa människor tycks kunna känna dessa magiska krafter och kontrollera dem naturligt, andra kan efter mycket möda lära sig till viss del och många skulle lika gärna kunna försöka plocka ned månen.

Hur människor förhåller sig till magi varierar stort. Enkel form av magi som läker sår är ofta uppskattad, även om den ibland bara är rätt örter som applicerats på rätt sätt men som ibland också kan få hjälp av gudarnas närvaro eller en besvärjelse som tyglar de mystiska krafterna och styr dem in i ett sår som plötsligt sluter sig.

Magi som används mot andra, för att läsa tankar eller förändra någon, betraktas som farlig och straffas ofta hårt, inte sällan med döden. Folk tycker inte om att vara sårbara för något de inte kan se eller förstå och ryktet börjar lätt gå om en köpman som lurar folk på pengar genom att förvrida huvudet med förbjuden magi. För att stävja detta finns det ofta, i större städer, personer i stadsvakten som är tränade i att känna av besvärjelser och riter och kan avgöra när det handlar om fulspel och när det bara råkar vara någon med en ovanligt len tunga.

För magi kan både kännas och höras. Den brusar som vågor som slår över ett skär, susar som höstvindarna i trädkronorna och mullrar som åskan på avstånd. Den uppstår utanför vår värld och sipprar in genom världsalltet där den genomsyrar berg och floder, skogar och städer, djur och människor. Likt solens strålar eller vårens regnskurar finns det platser som badar i magi och platser som tycks nästan helt orörda av magin.

Många kloka personer genom historien har skrivit böcker om magins väsen och de beskriver magin på helt olika sätt, ibland som något farligt och ibland som något som går att tygla med rätt träning. Olika akademier lär ut olika teorier eller liknelser men sanningen är att magins sanna väsen inte går att fullt klä i ord utan måste förstås genom träning. Liksom ingen kan lära sig simma bara genom att läsa en bok men aldrig doppa tårna i vatten så kan ingen förstå magin förrän de använt den under flera mödosamma och troligtvis stundtals smärtsamma år.

Sakral magi, böner och ritualer som drar sin energi från ett gudomligt väsen, handlar om att bli accepterad och anses vara värdig av denna gudomlighet. Vem som blir utvald av gudarna kan ingen utom gudarna själva förutse eller förstå. Vissa personer tycks vara utvalda från födseln medan andra finner sitt öde senare i livet och kommer i gudarnas blickfång genom någon form av stordåd, uppoffring eller annan handling som en viss gud finner särskilt behaglig och belönar med tillgång till övernaturliga krafter. En särskild guds böner kan åkalla gudens uppmärksamhet men hur stor effekten blir handlar inte om hur väl någon lärt sig bönen utantill utan relationen mellan personen och gudomligheten. I regeltekniska termer representeras detta av begreppet Nådakraft som speglar styrkan i denna relation och som uppnåtts genom rollpersonens beteende och följsamhet till det som en viss gud fäster stor vikt vid. Hög Nådakraft återfinns hos personer som har underkastat sig sin tro och fäster stor vikt vid de ritualer, ceremonier och livsregler som är typiska för den gud som de har en relation. Denna gudsrelation styr deras moral, världssyn, livsval, sätt att klä sig, uttrycka sig och röra sig.

Lärandet av sakral magi innebär först och främst att fördjupa sig i en viss bön och tränga djupt in i texten. Att andas texten, läsa den för sig själv dag och natt och bära den nära sitt hjärta för att den ska avslöja sina hemligheter. Sakral magi är inte bara att minnas orden utan göra dem till en metafor för att förkunna storheten i sin gud, något som kräver tid och guidning från kunniga bröder och systrar i tron.

Annan magi representerar en förmåga att förändra sin värld. Källan till detta kommer inifrån personen själv och representeras regeltekniskt av begreppet Själakraft. Detta är ett mått på skicklighet i att hantera krafter och förmågor bortom det synliga men också en tilltro till sin förmåga och en uppfattning att det omöjliga är möjligt. Hög Själakraft representerar en person som vigt mycket tid åt att meditera över magins väsen, läst böcker om hur magins väsen är beskaffat, tränat tillsammans med andra besvärjare och format sitt sinne till en besvärjares. Detta är ofta anledningen till att skickliga och mäktiga besvärjare på olika magi-akademier betraktas som kufiska och underliga av personer runt omkring dem.