Utrustning

Ingen riktig äventyrare skulle få för sig att dra runt i världen och leta nya utmaningar utan den rätta utrustningen. Helt plötsligt måste man undersöka en grotta och då måste man ha fackla, elddon och kanske rep eller så ska man ner i ett djupt schakt och kanske måste ha en stege. Naturligtvis kan ingen rollperson släpa med sig hur mycket som helst “i fall att” men beroende på hur man vill spela och vilken typ av spel det blir så behövs olika typer av utrustning. Vapen för att försvara sig, riddjur för att kunna ta sig fram snabbt, tält för övernattning, färdkost för att överleva på resor i vildmarken etc. Tanken är naturligtvis inte att avsaknaden av exempelvis ett rep eller en lyckta ska omkullkasta hela scenariot för rollpersonerna men beroende på vad de väljer att köpa med sig, vad de lägger sina pengar på och hur de använder sig av olika utrustning, ger detta karaktärerna lite mer personlighet.

Vissa rollspel har i detta avsnitt tabeller som innehåller en mängd information om varje föremål, exakt vad den kostar, hur mycket den väger, vilket brytvärde svärdet har, hur många liter ryggsäcken rymmer o.s.v. I Lägereldarnas Tid är det inte så, här är tabellerna betydligt mer avskalade och förenklade, priset är bara en grov riktlinje och skiljer sig mycket mellan stad och landsbygd och mellan olika länder. Detta gör naturligtvis att man teoretiskt kan skapa en person som bär med sig hur mycket som helst, systemet innehåller ingen automatisk broms som förbjuder vissa saker. I stället läggs detta ansvar kollektivt på spelgruppen, tycker man att det är hemskt viktigt att det är realistiskt och korrekt vad t.ex. en sadelväska väger och exakt hur mycket man kan stoppa i den så får man dessvärre göra dessa efterforskningar själv. Men om man bara är intresserad av att göra en spännande rollperson som man trivs med och som har med sig det som verkar rimligt mellan tummen och pekfingret så kan Lägereldarnas Tid erbjuda enorma möjligheter att bjuda på flexibilitet och möjligheter.

Listan med olika typexempel i detta avsnitt är inte på något sätt heltäckande, inte heller är den exakt. Priserna är riktlinjer och vissa saker är dyrare på landsbygden, andra är dyrare i staden (tillgång och efterfrågan, saker som är svårare att få tag i inne i staden är dyra där etc.) och spelledare uppmuntras att väva in detta i scenariot, lokal missväxt ger dyr mat, flera lokala smedjor leder till billigare redskap. Många saker finns dessutom bara med en enda gång som en generell hänvisning och där får spelarna själva specificera vad de är ute efter vad gäller t.ex. svärd. Självklart finns det tusentals olika varianter runt om i världen men i grund och botten så gör det lika ont att få ett svärd inkört i magen oavsett var det är tillverkat. Olika typer av svärd (längd, krökning, vikt etc.) påverkar men i slutändan tar alla dessa miljoner potentiella småregler ut varandra och framför allt så slipper man sitta med näsan i tjocka tabellhäften och hålla en hel telefonkatalog med extra regler i huvudet under en strid och kan koncentrera sig på att rollspela.

Spelgruppen uppmuntras dock att själva komma på olika typer av svärd som ger extra känsla åt spelet, hur slåss man som bäst med det, vad är dess styrkor och svagheter m.m. (detta behöver inte leda till att man automatiskt rör till det så länge man inte envisas med att skriva specialregler av precis allting). Visst kan man få +1 på att träffa med ett visst svärd men det är antagligen för att det är bättre smitt än många andra svärd och inte för att det råkar vara av en viss modell (färdigheten Eggvapen t.ex. utgår från att man använder alla svärd så effektivt som möjligt).

Den mesta använda valutan är den misuriska d.v.s. Solidus, Denarier och Sestertier. De kan enkelt växlas sins emellan genom att de är värda tio gånger en multipel av 10 så mycket/lite.

Denarier är allra vanligast och präglad i störst antal. Priserna här i regelboken återges i Solidus (Sol) men det är ganska sällan som man hanterar just detta myntslag, det används i listan över prisförslag mest eftersom det är det officiellt myntslaget och det är ett så brett spektrum av varor i listan. Saker som kostar mer än 20 Sol brukar man betala för med just Solidus men annars är det Denarier som gäller.

Myntet Solidus är ganska stort och tungt och delvis gjort av guld (resten är utfyllnad av olika metaller för att göra det tyngre och pampigare). Denarier är mindre, tunnare och nästan bara rent silver och Sestertier är tunna kopparmynt som används i det vardagliga livet.

Förutom dessa tre mynt som är de kanske mest centrala så finns det även andra myntsystem.

I Endilion använder man 1 Mark (ibland kallad silvermark) som kan växlas till 20 silverskilling som växlas till 100 kopparskilling. I Mark är detsamma som 5 Solidus. Terakien har inget eget mynt utan använder också Endiliska Mark.

Savaraien och Lamorien använder silverdaler. 1 silverdaler växlas till 500 kopparslantar.

Mynten skiljer sig något mellan länderna men generellt är det kopparskilling, sestertier och kopparslantar som är de mynt som de flesta människor använder i sin vardag.

Skilverskilling, silverdaler och denarier är större mynt av silver och mer värda. De är sällsynta ute på landsbygden men förekommer i större städer och hos borgare som har det lite bättre ställt.

Mark och solidus är stora, tunga och består till största delen av guld. De är otympliga och sällsynta och används enbart av förmögna personer.

Rustningsnivå anges inom parentes.

Priser anges i sestertier/kopparslantar eftersom det är det vanligaste typen av mynt hos de flesta.