Den medeltida staden

I de flesta byar finns ingen som helst skola eller annan form av utbildningsväsen. När barn blir stora nog för att klara sig själv får de hjälpa till i hemmet, på fälten eller med någon annan syssla. Någon tid för att gå i skola finns inte.

I något större städer finns dock skolor som nästan alltid drivs av någon religiös inrättning. Det kan vara en klosterskola eller en mindre byskola, det senare dock mycket mindre vanligt.

Större städer kan även innehålla andra typer av akademier såsom magi-skolor etc. Hur dessa ser ut och hur stora de är varierar, detta är ett element som är helt påhittat och helt saknar historisk förlaga.

Kronan, eller vad styrande myndigheter nu representeras av, finns i större städer i olika former. Fogden driver in skatter och finns närvarande där det finns handel. De kan även ha en viss polisiär uppgift.

Lagen upprätthålls av en magistrat, en domare som kan lagen och är utsedd av den styrande regeringen.

Städer styrs av en borgmästare och någon form av råd. Rådet består ofta av rika handelshus och inflytelserika borgare, ofta med representanter från flera skrå.

I byar finns det ett byråd som styr ledd av en byäldste eller klokfru, ibland kallad borgmästare men ofta då utsedd av byborna själv och sällan förankrad hos någon annan.

I staden finns ett par olika skrå, större städer har fler skrå. Ett skrå är en fackförening av alla hantverkare av samma sort. Alla snickare hade ett snickarskrå, alla bagare ett bagarskrå etc.

Gille är en form av föreningar och en form av förening eller klubb för fattigare borgare eller bönder. En order är en annan form av sammanslutning men oftast mer exklusiv för rika borgare och adel.

Olika religiösa ordnar har nästan i princip samma status som officiella inrättningar och kan bestå av tempel, kyrkor, kapitelhus för religiösa ordnar eller kloster. Vissa av dessa ligger ibland strax utanför staden.

Sjukdomar var inte ovanligt på grund av den relativa trångboddheten men också på grund av bristen på personlig hygien. Vatten fanns i brunnar och fontäner och hämtades till varje hushåll av anställda vattenbärare, husets tjänare eller barnen.

I större hushåll finns det badkar som familjen kan bada i, oftast max en gång i veckan på grund av allt arbete som ligger bakom. Mindre bemedlade (d.v.s. de flesta) går antingen till en sjö eller nedströms en lokal å och badar. I större städer kan det finnas ett badhus, större städer har mer exklusiva badhus med t.ex. uppvärmda bassänger (tänk romarnas termer).

Det finns även bykhus, en form av tvätthus, dit allmänheten kan komma och tvätta. Ofta finns bykhuset vid en å, flod eller sjö.

I städer kan man också besöka barberare för att bli klippt eller rakad.

Konceptet “restaurang” finns inte riktigt i en medeltida värld men “motell” gör det. Ett värdshus innebär både mat och tak över huvudet. Login varierar mellan sovsal till mindre rum. Sovsal kostar mindre men innebär löss, snarkningar och stöldrisk, eget rum är att föredra. Rikgit stora städer har även riktigt fina rum men de är få och dyra. Maten beror mycket på årstiden men är ganska enkel, ofta i form av gryta eller ragu som middag och någon form av välling, bröd eller gröt som frukost.

En enklare, och billigare, form av värdshus är ölstuga som mer fungerar som en pub och sällan har några rum att hyra ut. Den som saknar pengar kan ofta sova i något stall i utbyte mot ett kortare dagsverke.

På landsbygden finns sällan värdshus men de flesta bönder bjuder gärna på lite mat och en höplats i stallet i utbyte mot det senaste skvallret.

Personer som tillhör en särskild ordern eller annan rörelse kan ibland få gratis sovplats i ett kloster eller kapitelhus.

I matväg finns det värdshus eller ölstugor som serverar mat. För de invånare som inte har egen eldstad (vilket är en hel del) så finns det kokhus dit man kan gå för att tillaga sin medhavda mat.

I övrigt är majoriteten av alla bodar, stånd och butiker i en stad förknippade med mat. Det är kokhus, brygghus, fiskbodar, slaktare, bageri, apotekare (säljer kryddor och örter) samt hökarbod. En hökarbod är en form av speceriaffär som säljer lite allt möjligt.

Förutom detta kan man även handla en del mat på gatorna, från stånd eller försäljare som står i gathörn och säljer pajer, piroger eller annan form av medeltida hämtmat.

Specialister: osthandlare, pajbagare, såsmakare, rånmakare

Vinterhalvåret äter man konserverad mat såsom vinteräpple, russin, öl, saltad fisk, torkat kött, rovor, kål, kyckling.

Sommarhalvåret är olika grönsaker, majs, bönor, ärtor, morötter, kål, frukt, bär, vaktel, fläskkött som gäller. Fläskkött är billigare eftersom grisar springer lösa lite som de vill och kräver mindre arbete.

Största delen av maten kommer från spannmål i form av bröd, gröt eller välling. Både vete, korn, råg och havre är vanliga men mjölet innehåller mycket fiber eftersom kvarnarna släpper igenom en del.

Mat konserveras på olika sätt. Kött röks och saltas. Fisk saltas oftast. Smör saltas mycket för att inte härskna. Grönsaker, ägg och fisk läggs in i salt blandat med något surt som t.ex. vinäger eller citronsyra

En hel del mat torkas såsom svamp, kött, fisk, frukt och bär. I varmare klimat görs detta genom soltorkning medan man i kallare klimat utsätter maten för starka vindar i ugnar, källare, vindar eller under taknocken.

Man drack inte särskilt mycket vatten eftersom det ofta var smutsigt och kunde innehålla bakterier. Istället drack man utspätt vin eller färskt öl. Ibland dracks det mjöd (som framställs av honung) men mjöd är ganska dyrbart att framställa och inte lika billigt som öl. Om humle använts vid tillverkningen blir ölet lättare att konservera, får högre alkoholhalt och blir mindre grumligt. Har man inte humle får man dricka ölet färskt. Mjölk drack enbart små barn, gamla eller sjuka och då. Vin och cider är vanligt, antingen på druvor eller på någon form av bär såsom björnbär, lingon eller mullbär eller gjord på äpple, päron eller plommon.

I en vanlig stad finns det ett antal olika typer av hantverkare som bjuder ut sina tjänster. Hur många och vilken typ av specialiseringar som finns varierar beroende på stadens/byns storlek och vilken typ av känsla du vill ge den.

Gjuteri - bronsgjutare, ädelmetallgjutare,

Snickeri - timmerman, möbelsnidare, finsnickare, vagnmakare, tunnbinderi

Smedja - vapensmedja, låssmed, grovsmed,

Stenhuggeri - murare, skulptör,

Krukmakare

Skrädderi - väveri, repmakari, skomakeri, garvare, sadelmakeri

I finare städer kan det också finnas

Kryddhandlare

Juvelerare

Ljusstöperi

Bokbindare

I en stad finns det ofta mycket folk som är ute och rör sig på gatorna. Tänk dock på att begreppet “gå på stan” inte fanns på medeltiden. Begreppet fritid finns inte, de flesta hade fullt upp med att försörja sig och sin familj på olika sätt från soluppgång till solnedgång.

De som rör sig på en medeltida stads gator gör det alltså inte för att flanera eller strosa, de har nästan alltid ett ärende.

Det kan vara tjänstefolk i form av mjölkpigor eller vattenbärare som går med mjölk eller vatten till sin husbonde. Det kan vara allmänna springpojkar eller pigor som går för att hämta eller lämna något på marknaden eller hos någon butik i staden. De flesta butiker har gesäller som har till uppgift att springa ärenden, fylla på förråd och leverera färdiga varor.

Större städer patrulleras av någon form av stadsvakt och i mindre städer eller byar är det en brandvakt som håller ordning och reda.

Barn som är för små för att börja arbeta kan ibland också synas på gatorna eftersom de inte fick vara i vägen hemma och det fanns inte vare sig förskola eller lekplatser.

Ibland finns det även någon form av prästerskap eller munkar och nunnor som har ärenden.

Adelsmän rör sig ofta i de större städerna men då nästan alltid med någon form av sällskap. Ofta färdas de till häst, något som annars är mycket ovanligt inne i en trång stad (få stadsbor har häst, de har ingen nytta av den och ingenstans att stalla den).

Tjuvar rör sig bland människorna men det gör ofta någon form av tjuvfångare också.

I större städer så finns fogden, en eller flera, som har till uppgift att hålla kungens lag och driva in kungens skatter, kanske mest det senare. I större städer kan man också stöta på en härold som ropar ut senaste propagandan från kronan.

För de flesta invånare går dagarna sin gilla gång. Begreppet fritid finns inte, man vaknar, arbetar, äter, arbetar och går och lägger sig. De som har mer tid att roa sig är förmögna borgare och adelsfamiljer.

Med jämna mellanrum är det ting, vilket alltid drar mycket folk.

Som följd av ting är det ibland avrättningar, också det en stor publikmagnet.

De större torgen har dagliga marknader men vissa perioder under året är det särskilda marknadsdagar då handelsmän från när och fjärran samlas för att handla, byta skvaller, skapa allianser och prata skit om varandra. Ofta passar man även på att förlova bort sina ungdomar då. Under dessa dagar kommer även vanligt folk in till staden för att träffas, skvallra och köpa enstaka udda föremål som de normalt inte har tillgång till.

Religiösa helgdagar är ofta väldigt extroverta med processioner, predikningar, finklädd adel och extra ransoner till de fattiga.