Apinien & Falrogarth

Apinien har en lång historia som sällan berör de andra länderna. Det är en klassisk ö vars avskildhet ofta räddat landet från att dras med i de otaliga krig som härjat på kontinenten de senaste tusen åren. De viktigaste städerna är Tammiel och Kovari och de dominerar ön både vad gäller befolkning, militär makt, politik och ekonomiskt inflytande.

Klimatet är varmt och fuktigt på sommaren och betydligt svalare och torrare på vintern. Det snöar aldrig på Apinien men i enstaka fall så sveper kalla nordvindar ned och enstaka nätter kan det bli frost. Varma vindar och havsströmmar från sydost ger mycket regn på sommaren och även bergssluttningarna är bördiga för många exotiska kryddor och växter.

Apinien lever i ett relativt välstånd och detta beror på två saker. Handeln med andra länder är den ena viktiga komponenten och te, kryddor, exotiska frukter som blir vin och andra medicinalväxter säljs för dyra pengar i Misurien, Savarien och Endilion.

Den andra delen är öns isolering som gjort att man kunnat hålla sig utanför kostsamma krig och konflikter som ödelagt många andra länder, gång efter annan. Detta har också gjort att man inte drabbades av pesten som härjade för en mansålder sedan i samma utsträckning. I många delav av världen dog mer än en tredjedel av befolknig medan Apinien klarade sig mer oskadd. Man satte sig själv i karantän och brände alla båtar som närmade sig under flera år.

De flesta apinier lever som bönder på en av de två slätterna, den norra utanför Tammiel och den södra utanför Kovari. Man odlar vete, råg, rovor och har får och kor. Förutom detta så finns det också mycket jordbruk på kullarna som skiljer slätterna åt och i bergen i väst. Man odlar te och olika kryddor som sedan säljs utomlands. Här växer också många unika växter vilt, växter som inte finns någon annanstans.

Den största staden vad gäller handel är Tammiel. Staden ligger längst in i en stor bukt och är starkt befäst. Kusten utgörs av höga klippor som är nästan omöjliga att landstiga på och Tammiel utgör den enda möjliga hamnen på många mils kust. Den största delen av Apiniens handel med kontinenten utgår härifrån och det är cirka 1-3 veckors båtfärd till Niris i Misurien.

Tammiel är inte huvudstad men centrum för religion och akademierna, främst de inriktade mot besvärjandets konster.

I södra Apinien, vid floden Gellters mynning, ligger staden Kovari. Staden är Apiniens maktcentrum när det gäller militär och politik. Staden är den officiella huvudstaden men rivaliteten med Tammiel är stor. Tammiel är en fästning med tjocka murar medan Kovari är vackrare med kanaler och palats. Trots detta är Kovari den större maktfaktorn militärt och här finns långt fler soldater än i norr. Här tränas också elitregemente och här ligger Apniniens stora flotta förtöjd.

I den nordöstra delen av Apinien bryts det gråa berget längs med kusten av en sträcka med alldeles vit sten. Vid första anblick ser det ut som klippor av krita men vid närmare anblick syns det att det inte finns någon strand av eroderat berg nedanför. Den vita stenen som blottlagts av havet är en helt unik bergart, hårdare än granit, tyngre än marmor och alldeles vit. I olika delar av berget finns det röda och svarta ådror insprängda men större delen av klipporna är helt vita.

Stenen är extremt hård och svår att bryta. Den är också ovanligt tung och därmed svår och kostsam att transportera. Ett fåtal palats och byggnader på kontinenten har delar byggda av Apiniens vita sten men de är lätt räknade. Stenen kallas ofta för “Apinisk marmor” även om det inte är marmor.

Apinien definieras av rivaliteten mellan det strikta, asketiska och sobra norr och det hedonistiska, livsbejakande och färgsprakande söder.

Kovari är den officiella huvudstaden men styret i landet utgår från ett råd bestående av 39 personer, utvalda av olika skrå. 7 från handelshusen i söder, 5 från handelshusen i norr, 6 från militären, 7 från prästerskapet, 3 från bönderna,2 från borgarna, 1 från båtvarven och 3 från akademierna. Det styrande rådet har inte alltid så lätt att komma överens och därför är det ofta de olika handelshusen som agerar på egen hand när det gäller Apiniens inre angelägenheter.

Relationerna med andra länder är ganska neutral och olika handelshus har olika favoriter bland andra handelshus och ätter i andra länder som de idkar handel med.

Misurien ligger närmast och är också den nation som Apinien har mest ansträngda relationer med. För drygt 400 år sedan skedde en händelse som kom att sätta stort avtryck i hamnstaden Hellenram. Misurien hade, och har ännu, en mindre fortifiering i Kovari som skydd åt Misuriska handelsmän och för att underlätta förtullning. Det är en tämligen oansenlig mängd legioner som provocerades till viss grad av de olika husen för att tävla om vem som vågade reta upp den mäktiga Legionen. Vid detta tillfälle gick det överstyr och ledaren för den misuriska delegationen, som också råkade vara högt uppsatt inom den misuriska adeln blev grundligt förorättad inför hela makteliten på en stor bal och gjort till åtlöje. Särskilt framträdande var hustrun till en adelsmännen.

Flera adelshus insåg övertrampet och höll andan för vad den misuriska delegationen skulle säga.

Inte ett ljud hördes från delegationen och fem dagar senare seglade flera av dem hem till Misurien. En beställning gjordes några månader senare på en stor sändning te från främst huset som legat bakom skymfen. Vid detta lag hade händelsen glömts bort av alla och Huset som tog emot beställning blev förtjusta. Ett rykte gick bland köpmännen som överlämnade beställningen om en extravagant bal. Handelshuset överhuvud tog med sin fru och valde at personligen överlämna varorna i Hellenram.

Väl framme togs de tillfånga och bars fram på torget i den lilla staden. Uppklädda misuriska gäster blev vittne till hur mannen bands fast på ett podium medan hans fru kläddes av och bands fast över en halmbal. Därefter våldförde sig tiggare som bjudits upp på scen, på kvinnan inför en chokad publik. Ögonvittnen berättar om hur det kändes som en evighet innan kvinnans skrik och gråt väl tystnade. Mannan och kvinnan kläddes i säckväv och smetades in med aska. En förbannelse uttalades över dem av den skymfade misuriske adelsmannen innan deras handelsskepp satte i brand och de själva sattes i en mindre segelbåt som tog dem hem till Apinien. Den misuriska adeln som var samlad översåg det hela utan att röra en min under hela tiden. Berättelserna om vad som hände sedan går i sär men det tog nästan två generationer innan handeln var återställd.

En Apinier kan bete sig illa mot andra apinier men sedan dess är man noga med att skilja på inrikes käbbel och handlingar som kan störa den livsviktiga handeln.

I de norra delarna av Apinien, både i staden Tammiel men framför allt i bergen och skogarna runt staden, ligger en mängd olika klosterskolor, ordnar, sekter och mindre adelshus som tillsammans kallas för Akademin av utomstående. De är egentligen inte en organisation utan flera olika grupper som hålls ihop av olika gemensamma intresse.

Den största skolan ligger flera dagsritter norrut från Tammiel, uppe i bergen. “Höra Lärans Akademi” är det officiella namnet men på grund av sin ålder och storlek kallas den ofta för just Akademin.

Andra platser i närheten som ingår är ett större kloster tillägnat ödesgudinnan All’Dara. Här finns också Konservatoriet, flera vackra stenbyggnader som rymmer enorma kunskapsskatter. Medlemmar av Konservatoriet, konservatorier, har under århundraden rest runt världens alla hörn och samlat kunskap oh artefakter som förvaras här. Här finns t.ex. världens största samling av kunskap, ögonvittnesskildringar och artefakter om trollen. Förutom detta tillkommer ett antal olika kloster, slutna sekter och mer eller mindre öppna institutioner dit resande sökt sig under tusentals år.

Många kommer till Akademin för att studera, antingen några år eller för att avge ett livslångt löfte. En del söker svar på frågor kring sitt förflutna eller framtiden och en del kommer hit för att undfly världen.

I Akademin spelar det ingen roll vem du var innan du kom eller vem världen utanför tror att du är, Akademin är sin egen värld och enbart den respekt och titlar som ges inom Akademin spelar roll. Man är självförsörjande genom de landsbönder som arrenderar mark och förser Akademin med olika former av tionde som betalning. Man har också en egen hierarki, ett styrande råd och en egen militär styrka som framför allt upprätthåller den interna ordningen. Magi uppmuntras i de flesta former men under ansvar.

Mellan Misuriens kust och Apinien ligger en ögrupp vid namn Falrogarth och som egentligen tillhör Apinien. Dock har ön kommit att styra sig ganska mycket själv och nu för tiden anser de flesta att Falrogarth är självständigt, åtminstone sett till verkligheten.

Öarna är egentligen hundratals men själva huvudöarna bara är fem, varav bara en rymmer en egentlig stad. Den relativt lilla bofasta befolkningen livnär sig på det sparsmakade jordbruk som går att bedriva på huvudön (där både ön och staden på ön förvirrande nog kallas Falrogarth). Övrigt importerar man från fastlandet för de intäkter man får från all handel på ön. Eftersom ön är i princip självständig finns det ingen utomstående som kan kräva in skatt eller genomföra störande inspektioner kring de varor som passerar ön och detta gör ön till ett utmärkt tillhåll för både seriösa handelshus som vill göra upp utanför allmänhetens synfält men även för de mer ljusskygga handelsmän som kommit över sitt gods på mindre lagligt sätt.

Falrogarth styrs av en inre klick adelsmän som besitter all makt. Mellanklassen är ganska liten utan de flesta tillhör underklassen och är bönder som brukar mark som tillhör någon av de få adelsmännen. Dessa adelsmän styr utan någon officiell legitimitet utan mer för att de har alla pengar och deras familjer har alltid styrt ön. De har även kommit på en mycket lukrativ affärsidé genom att hyra ut småöar till andra länder, förmägna adelsfamiljer, hemliga sällskap, religiösa ordnar etc. Bland annat Misurien har antagit erbjudandet och byggt ett stort fängelse, fullkomligt isolerat utan på en liten klippö. Där placerar man alla obekväma politiska fiender till senaten eller konsulerna men som ända inte kan avrättas eftersom de kan behövas i efterhand.

Öns klimat är milt med svala somrar och mindre kalla vintrar, det var många år sedan man senast såg snö på Falrogarth. Folket som bor här går klädda i uteslutande yllekläder som oftast är ofärgade (och därmed gråa)