Savarien

Skyddade bakom en tät skog som bebos av både enstöriga alver, oberäkneliga troll och våldsamma orcer bor savarerna. Under många år var de nästa helt isolerade från omvärlden men under de senaste 200 åren har Savarien öppnat upp sig alltmer mot omvärlden.

Det är oklart när dagens Savarien egentligen bildades men man vet att den nuvarande ättelinjen kejsare styrt Savarien i minst 400 år och gjort mycket för att utveckla landet. Breda handelsvägar har byggts från Donia, via Eidoral till Konnoli och vidare in i Misurien och stora hamnar med pirar och djupa hamnbassänger har konstruerats för att kunna ta emot utländska fartyg. Till en början var det med stor skepsis som dessa reformer genomfördes av det konservativa folket men så fort vinsterna av den ökade handeln började rinna in i stadskassan och utländska uppfinningar såsom badhus byggts i städerna vände fort opinionen.

Fortfarande kan det som utlänning vara svårt att smälta in i Savarien. Väldigt mycket av seder och traditioner kommer ur religionen och den i sin tur cirklar mycket kring familjen och blodsband. I centrum för religionen står Den Heliga Gudinnan. Hon dyrkas inte i någon byggnad utan i stället finns små statyer i lera, sten eller trä utplacerade överallt av en kvinnlig moders-gestalt som man lägger blommor, kakor eller andra små gåvor vid. Vid olika högtidsdagar under året festar man i olika heliga platser i naturen och åkallar sina förfäders andar. Stor vikt läggs vid just dessa andar och mycket tid och energi läggs ner på att blidka dem och hålla dem nöjda. Detta innebär att en person som inte är uppvuxen i Savarien inte har några förfäder att tillbe och därmed även hamnar utanför många kulturella seder och bruk.

Politiskt är Savarien ett kejsardöme med ätten Terion som regenter. Den senaste kejsaren Nilas Terion dog dessvärre under mystiska omständigheter utan att lämna någon arvinge efter sig och därför saknas det just nu en kejsare att styra landet. Man skulle kunna tro att man då väljer en ny kejsare eller att någon annan ätt griper makten men eftersom även det politiska livet är sammanflätat med det religiösa är det inte så enkelt. Legenden säger att kejsarens makt kommer från Gudinnan självt och bara Gudinnan kan avsätta eller kröna en ny kejsare. Det finns många legender om de hjältemodet som gjorde att ätten Terion gavs kejsartiteln över Savarien men i centrum för dem alla står Kristalltronen, en står tron uthuggen ur ett enda block och ser ut att vara kisel vid första anblicken. Den är slät och sval vid beröring men lyser klart gul-röd mitt på dagen och klart blå-vit mitt på natten. Lärda män som studerat den påstår även att ljusmönster och intensitet förändras under året och måncykeln men ingen vet varför eller vad det skulle innebära. Längst upp sitter även mycket vacker dekoration i form av en stor fågel vars vingar bildar armstöd och huvudet befinner sig strax ovanför den persons huvud som sitter på tronen. Fågeln har näbb och liknar svagt en falk men är i botten en mytisk fågel och legenden säger att så länge ätten Terion är i livet och har rätt att sitta på tronen ska denna fågel skina i renaste guld med en övernaturlig intensitet och dess ögon (två relativt små mjölkaktiga kristaller) ska skina tills den dag den siste Terion-ättlingen dör och då ska en ny kejsare utses. Trots att den gamla kejsaren dog för 17 år sedan så har fortfarande inte fågelns ögon slocknat och därför förbjuder druiderna att någon ny kejsare utses. Någonstans borde det således finnas en legitim arvtagare till den posten som kejsare av Savarien och Kristalltronens rättmätige härskare. Till dess att situationen kan lösas är det dock ett råd bestående av tre druider, tre bönder och tre handelsmän som bestämmer över Savarien med ett språkrör vid namn Ferginon Gilion som den som ser till att saker och ting blir gjorda och sköter de praktiska aspekterna. Imperatorsprefekt Ferginon Gilion är dock inte speciellt typisk för en savar, hans far kommer från staden Galdon i Misurien och hans mor är numera abbedissa för ett av Den Ende Gudens få kloster i Savarien. Trots detta har Fergion visat sig vara mycket duglig och en oerhört skicklig diplomat och administratör.

Savarien är tempererat med typiskt kustklimat. Landet reser sig med en markerad kust av höga klippor mot havet och böljar sedan mjukt inåt land med hedlandskap i norr och ängsmark i söder med mycket inslag av lövskog. Skogarna är både många och täta och döljer många ruiner från gångna tider och fallna riken. Landet är bördigt och odlar vete, råg, havre, betor etc.

En del spannmål och kött exporteras både norrut till Lamorien i utbyte mot järn, koppar, guld och ädelstenar och söderut till Apinien i utbyte mot framför allt olika tjänster såsom ingenjörskonst etc. Tack vare den stora mängd läkeörter som finns i Savarien och det stora kunnande om medicinalväxter som finns hos druiderna (Den Heligas Gudinnans präster och prästinnor) så slog inte pesten lika hårt mot just Savarien som på andra delar av världen.

Savarien, liksom Apinien och Lamorien, använder silverdaler och kopparslantar som myntslag.

Det savariska samhället präglas mycket starkt av religionen och liksom Endilion finns det en monoteistisk tro på en gemensam gud som genomsyrar allt – den Heliga Gudinnan. Hon är urmodern, alltings ursprung, livgivaren och den som håller sin vakande hand över världsalltet. Till skillnad från Endilion så är det inte en religion som uppstod bredvid samhället utan kulten kring den Heliga Gudinnan är äldre än Savarien, lika gammal som samhället själv. Samhället uppstod genom den Heliga Gudinnans kult och alla regler och normer har sina rötter i religionen. Prästerskapet består av män och kvinnor som kallas druider. Druid var för många hundra år sedan en särskild samhällsgrupp, en ätt med hög social status men med åren har detta förändrats och idag är druider utan undantag en präst eller prästinna i den Heliga Gudinnans tjänst. De fungerar även som domare, lärare och helare runt om i Savarien. Druiderna har en egen rangordning inom sig som mycket är kopplat till ålder. En druid ingår inte i någon familj och har inga formella sociala band till någon utom andra druider. De bor tillsammans med andra druider eller själva och förväntas spendera sin tid på studier, bön och samhällstjänster. Dessa samhällstjänster kan vara rent fysiska, som att hjälpa till att bärga skörden, för yngre druider eller lära byns unga läsa och skriva för de druider vars rygg inte längre klarar att bära hö. För dessa tjänster förväntas samhället runt en druid förse dem med det som behövs för det dagliga uppehället.

Samhället i Savarien är likt många andra platser i världen indelat i familjer och ätter. Det som skiljer Savarien från andra länder är familjetillhörighet inte räknas genom blodsband utan regleras genom olika eder. Vem som är dina biologiska föräldrar spelar ingen som helst roll utan den religiösa uppfattningen är att alla barn kommer från den stora Modern, den Heliga Gudinnan. Den kvinna som fött barnet gör det enbart som ett kärl för den Heliga Gudinnan och har inga anspråk på barnet när det väl är fött. Direkt efter födseln bärs barnet till en prästinna eller präst för att presenteras och få ett namn. Det är prästinnan som bestämmer barnets namn och utser också vem som blir ansvarig för barnets uppväxt. Det kan vara kvinnan som födde barnet (som för övrigt förväntas amma barnet oavsett) och hennes familj eller en ensam person (man eller kvinna). Den utsedda föräldern blir ansvarig för barnet fram till dess det fyller tolv år.

Samma dag som barnet fyller tolv upphör allt ansvar från de utsedda föräldrarna. I samband med det högtidlighålls födelsedagen med en namngivningsceremoni där hela byn samlas och en prästinna eller präst för den Heliga Gudinnan (ofta kallade druider) lyckönskar barnet och välkomnar det som vuxen. Därefter ställer druiden frågan till de församlade om vilken familj eller ätt som är villig att välkomna den nya vuxna. Oftast är det uppgjort på förhand och någon företrädare stiger fram, ropar sitt familjenamn och utbyter eder med tolvåringen under druidens och församlings överinseende. Tolvåringen får då också lov att lägga till ytterligare ett förnamn som de själva väljer, något som nästan alla gör. Familjen lovar att ta hand om sin nya medlem och att respektera och försvara personen, som i sin tur lovar att ära familjens namn, hedra familjens vilja och försvara sina nya familjemedlemmar. Hur dessa eder är utformade skiljer sig åt mellan olika delar av Savarien. I regionen runt huvudstaden Eidoral är ederna längre och vältaliga medan vid kusten, exempelvis runt staden Donia, innehåller ederna ofta uttalande om att aldrig låta någon försvinna i vågorna.

Under dessa ceremonier kan det hända att flera familjer erbjuder sig att välkomna samma person varpå tolvåringen får välja. Detta är ofta ansett som ofint och druiderna brukar försöka försäkra sig om att situationen inte ska uppstå eftersom det ofta skapar livslångt agg mellan familjer.

Det är finns också sorgliga, men lyckligtvis ovanliga, situationer där ingen stiger fram och erbjuder tolvåringen att bli en del av familjen. Dessa barn kallas för Stjärnlösa och kommer efter det att ceremonin avslutas, aldrig kunna ingå i en familj. De har lika stor rätt att delta i samhället men lever utan skyddsnät och får fort lära sig att klara sig själv. De har ofta låg social status och betraktas med både medlidande och avståndstagande från andra savarier. Stjärnlösa kan ibland väcka ömkan från närvarande druider och få tjänst hos den Heliga Gudinnan som tjänare för att klara sitt uppehälle.

I Savarien finns inga slavar eller andra feodala aspekter av att människor kan ägas eller tillhöra någon annan. Genom eder kan en person svära sig till tjänst hos en viss ätt men bandet ställer krav från båda hållen på ett annat sätt än i t.ex. Endilion och en person som är edsvuren till tjänst hos en ätt kan ansöka hos Gudinnans präster att få eden upplöst om personen inte upplever att eden äras från båda hållen.