Endilion

Ett land som under århundraden levt i Misuriens skugga. Tack vare sina bördiga slätter och sina rika gruvfyndigheter av både koppar och guld har Endilion aldrig varit beroende av andra länder och kunnat utvecklas i sin egen takt. Dock har detta skapat en del angenäma problem för landet rent politiskt eftersom de stora adelsfamiljerna som äger gruvorna verkar ha girigheten i blodet och bråkat sinsemellan om kontrollen över gruvorna sedan tidernas begynnelse.

Förutom de interna stridigheterna har man återkommande problem med räder från de nomadstammar som bor i öknen på andra sidan bergen i söder. Förutom det så har även kyrkan mångdubblat sina tillgångar och därmed även sin makt sedan Svarta Döden drog genom Endilion för 30 år sedan och kungen måste hela tiden ta i beaktning vad kyrkan tycker i olika frågor.

Klimatet i de olika landsändarna skiljer sig något och norra Endilion har visserligen inte jättekallt men betydligt svalare än södra landsändan och detta beror främst på att det ofta blåser från öster. Varma och fuktiga vindar blåser in från havet i väster som regnar av sig under sin resa över land och sedan möter kalla vindar norrifrån från Terakien. Västra Endilion är därför inte så kallt som exempelvis Terakien är men inte påverkas ända av vindar därifrån samt kallare vattenströmmar norrifrån längs kusten. Klimatet gynnar boskapsuppfödning och en stor del av marken är hedar och ängar där man släpper får, kor och hästar. Hästarna från nord/nordvästra Endilion är för övrigt kända för sina kvaliteter både i uthållighet, spänst och i strid.

Södra Endilion delar många drag med Misurien och handeln över gränsen i öster är livlig. Klimatet här är mycket gynnsamt och man odlar många exotiska frukter, kryddor och andra växter här som sedan exporteras över stora delar av världen. Längst ned i söder ligger en bergskedja med en karg stenöken på andra sidan. Bergen innehåller en del malmfyndigheter men är farliga trakter. På andra sidan bergen bor nomadstammar i stenöknen och de har för vana att göra räder mot bosättningar och gruvbyar som ligger i bergen.

Nordvästra delen är svalare och har inte samma förutsättningar för jordbruk. Mycket kretsar kring boskap och Endilions legendariska hästar har sin vagga här. En del handel förekommer över den norra gränsen men i relativt begränsad omfattning. Trakterna kring gränsen är glest befolkad och otrygg att färdas genom.

Endilions nordöstra hörn är landets skattkammare och här ligger stora gruvfyndigheter. Järn, koppar, guld och silver har brutits här i generationer och skapat blomstrande samhälle. Gruvorna har bytt ägare genom krig, arv och politik men en del gruvor har också sinat och andra tillkommit. Gruvorna är mycket orsaken till de starka adelsätter som befäst sina positioner härifrån och den ansenlig del av Endilions militära makt har sin bas här.

Huvudstad för såväl landet som kyrkan är Vacini, en magnifik och gammal stad med palats, vidsträckta parker, dignande trädgårdar, porlande springvatten och långa avenyer som kantas av palats tillhörande adelsätter, mäktiga handelshus, kyrkans olika institutioner och olika utländska digniteter. Avenyerna korsas i större torg där marknader, tävlingar, uppträdande, uppvisningar av exotiska djur och militära uppvisningar äger rum.

Vacini drabbades av Svarta Döden i samma utsträckning som alla andra större städer och även om många hus fortfarande gapar tomma så fylldes många hus på av låg-adel som nu plötsligt anande morgonluft och kunde köpa hus nära makten.

I centrum ligger det kungliga palatset och nästan strax intill ligger marmorsalen, smeknamnet på det större komplex av katedraler, kapitelhus, kloster och administrativa byggnader som utgör Den Ende Gudens Kyrkas bultande hjärta.

I Vacini är det förbjudet med magi sedan många år, ett förbud som upprätthålls av kyrkans olika ordnar men främst av inkvisitionen. Dogmen är inte att all magi innebär att man är mörkervän utan snarare att magi innebär bristande förtroende för Den Ende Gudens kyrka. I Den Ende Gudens kyrkas mest centrala plats, staden Vacini, finns ingen plats för tvivlare och invånarna förväntas helhjärtat sätta sin lit till Den Ende Guden. Därmed är magi ett tecken på klentrogenhet, en svaghet i karaktär som skulle innebära smolk i den klara bägaren av hängivenhet som inte kan tolereras. Straffet för utövande av magi inom stadens gränser varierar. Utländska syndare kan räkna med böter och utvisning, utlänningar som tillhör kyrkan kan räkna med kroppsstraff och uteslutning. Endilier som bryter mot förbudet kan, beroende på omständigheter, räkna med kroppsbestraffning eller straffarbete i gruvorna i norr, i vissa fall hela vägen upp till dödstraff.

Endilion har en mycket speciell typ av socialt fenomen som har över tusen års historia. Hästar spelar en stor roll för människan och är såväl transportmedel som lojala vänner. I de västra delarna av Endilion är denna kärlek extra stark och uttrycks i ryttarloge (med ett sch-ljud på slutet) framför allt i städerna och bland adel. På landsbygden kallas de för ryttargärde. Ryttarloger/ryttargärde delar en stark kärlek till sina hästar och bygger en stark identitet kring detta. Formellt är det inte ens ryttaren som är medlem i gruppen, det är hästen.

Ofta handlar det om någon form av råd som styr över några byar och gårdar, försvarar området mot stråtrövare och laglösa och håller ordning och reda. Alla som vill kan söka att gå med i ett ryttargärde men gärdet väljer själv vem som ska antas, ibland med omröstning, ibland efter någon form av prövning. Vilket ryttargärde man tillhör spelar större roll än vilken familj eller ätt man tillhör och även om man inte tar namn efter gärdet så bär man ändå sitt ryttargärdes ära och heder. Det är mycket ovanligt, och anses barbariskt, att ett medlemskap i ett ryttargärde skulle gå i arv.

I städerna finns även där ryttargärde men eftersom där ofta finns stadsvakt och andra sätt att lösa säkerhetsfrågan så kommer ryttargärden, eller ryttarloger som de som sagt oftare heter i städer, att handla om affärsrelationer.

Endilion styrs av en kung, Crean Fayar VI. Både drottningen, dottern och de båda sönerna dog i Svarta Döden och idag är det mycket osäkert vad som händer när kung Crean dör eftersom han redan är till åren kommer och knappast hinner skaffa sig ny fru och barn innan ålderdomen tar honom. Rådgivande till kungen är Överrådet (eller bara Rådet som det kallas) som består av 70 personer, riksråd, från de rikaste och förnämaste familjerna i Endilion. Rådet styrs av riksföreståndare Gemár Konsolldi som också är överhuvud för ätten Konsolldi, en av Endilions mäktigaste handelshus och adelsfamiljer. Förutom detta så är även den Ende Gudens kyrka en stark kraft att räkna med i Endilion och även om kungen är rättrogen och lyssnar mycket på kyrkan så är riksråden inte speciellt intresserade av att dela med sig av sig makt och skulle kungen dö utan en arvinge faller det på dem att utse en ny kung. Det kommer inte att gå vare sig snabbt eller enkelt och många fruktar inbördeskrig innan en ny kung är krönt.

Slavar är förbjudna i Endilion (tack vare kyrkan) men det finns en underklass som är så hunsad och utarmad att den på många håll har det sämre än en del slavar i Misurien.

Religionen är viktig för endilier och varje by har sin egen kyrka som de lagt en stor del av byns resurser på att bygga och utsmycka. Den Ende Gudens kyrka är fullständigt dominerande och eventuella andra religioner existerar på nåder. Kyrkan har sitt säte i Vacini i centrala Endilion och även om det är huvudstad i landet så är den största byggnaden inte det kungliga slottet utan Ljusets Katedral, ett enormt palats vars centrum är själva kyrkan med en stor kupol som sträcker sig högt upp mot himlen och under vilken kardinalerna väljer Guds Hand på jorden – den helige. Den Helige är en gudomlig inkarnation av den siste profeten (det finns fem profeter) och den Ende Gudens vilja personifierad.

Kyrkan styrs från Vacini, från ett enormt komplex bara några kvarter och en park från det kungliga palatset. Marmorsalen är egentligen det inofficiella namnet på den stora sal där kardinalerna sammanträder tillsammans med representanter för de större klosterordnarna för att styra kyrkan. Officiellt styrs kyrkan av en Pontifex men det har inte funnits en på många år och i dennes frånvaro styr Marmorsalen. Salen är, som namnet antyder, byggd i marmor och oerhört storslagen i sin arkitektur.

I närheten ligger även Visdomens arkiv, ett av världens största bibliotek som innehåller en mycket stor mängd dokument, böcker och skriftrullar.

Smältdegel av kulturer, mycket handel med folken i söder, spänd relation med Misurien, peronligt, rörigt med många hus och intresse

Regionen norr om Qoron och hela vägen upp kring skogarna som omsluter delar av Södra handelsvägen, är uppdelad mellan de cederburgska markgrevarna. Eftersom mycket handel gick genom trakterna blev adelshusen här mycket förmögna och mindre och mindre beroende av centralmakten i Vacini. För att inte riskera att adeln i området blev alltför självsäker delades Cederburg upp i ett stort antal grevskap som alla var underställda kungen. Och kyrkan.

De Cederburgska markgrevarna uppmuntrades att tävla om gunster från hovet och marmorsalen och hade på så sätt inte tid att konspirera mot Vacini.

varmt och fuktigt, träskmarker, ombytligt väder, mycket regn på vår och höst, mycket varmt på sommaren, aldrig minusgrader men blåsigt på vintern

Vid det omfattande delta som formats av Zanti-flodens sediment ligger staden Zantiol. Staden består av en stor mängd mindre öar som länkas samman med broar. En större flodfåra löper söder om staden och möjliggör för större skepp att passera mellan floden och havet genom deltat och förbi staden. Staden har flera omfattande hamnar, både vid floden och längre ut mot havet, och har under många århundraden varit en viktig handelsplats.

Staden är mycket gammal och vilar på ruiner sedan före Mörkret. Runt staden växer tät skog som kan liknas vid någon form av djungel tack vare det fuktiga och varma klimatet som vindarna från sydväst för mer sig nästan året runt. Många örter och växter växer bara här på hela kontinenten.

Arvet från urminnes tider har också gjort Zantiol till en populär stad för olika sällskap inom utforskandet av magi och äldre artefakter och religioner. Det finns gott om akademier i staden och gamla, privata bibliotek med böcker som aldrig skulle tillåtits i Vacinis heliga bibliotek.

Svalare klimat, ursprunget för endiliska hästar, mycket relationer med Terakien över bergen, drabbades hårt av pesten.

Yarinol är såväl en stad som ett distrikt med en omfattande gruvdrift som åtnjuter stor rikedom. Det är också en splittrad stad är det är stor skillnad mellan de som hugger fram bergens rikedomar och de som åtnjuter dess frukt. I regionen finns också en omfattande militär närvaro. En del av soldaterna tillhör kungen och kommer från andra delar av Endilion. De är där för att säkerställa att handelsvägarna som de värdefulla metallerna fraktas på är säkra från stråtrövare och giriga baroner som riskerar förskingra från kungens rättmätiga andel. En annan del av soldaterna utgörs av de lokala handelshusen och stadsvakten som upprätthåller lag och ordning och ansvarar för att lyktorna aldrig slocknar nere i gruvgångarna och strömmarna av malm aldrig sinar. En tredje och inte lika stor men mycket formidabel del av soldaterna tillhör kyrkan som har en mindre tydlig uppgift men formellt utgör en form av sedlighetsstyrka.

Yarinol är inte lika gammal som andra städer av samma storlek och kan inte stoltsera med anor och fornstora dagar. Det är inte heller en särskilt vacker stad utan präglad av arbetarkvarter där gruvarbetarna och deras familjer i vissa fall bor under sämre omständigheter än misuriska slavar. Det är ett rörigt gatnät, uppbyggt rund de stora lagringsplatserna för malm och de smältverk som växt upp för att förädla malmen till metall innan den fraktas i väg. Här och var bor rika handelshus som byggt sina palats som mer liknar fort för att försvara sina rikedomar.

I skogarna runt Zanti-floden som rinner söderut mot Zantiol, ligger regionen Kaprinien. Det är ett gammalt hertigdöme med en lång och brokig historia, nu styrts av hertig Denor Gyllen-stråle. Ätten Gyllenstråle har ett spänt förhållande med marmorsalen och trots sin relativa närhet till Vacini så är mycket långt mellan ledarskapet i Den Ende Gudens kyrka i Marmor-salen och ätten Gyllenstråle. Det viskas om kätteri och ett styvnackat motstånd mot att en gång för alla göra slut på den flodkult som fortfarande finns kvar i regionen. Flodkulten har många anhängare som fortfarande vördar och tillber floden i form av en gudinna, även om de flesta gör det i smyg och ledarna för kulten gått under jord. Ofta kan man se orden ”Floden minns” inkarvade i bordskivor på värdshus, i grindposter längs med vägarna och andra platser över hela Kaprinien.