Fyllandri

År 220 anländer de första Fallindrierna till södra Terakiens kust. De etablerar staden Fyllandri. Deras ursprung är oklart men de har en del märkliga sedvänjor och artefakter med sig. De har också en del ord i sitt språk och en särskild dialekt. De konstruerar Kanoppia daraa, ”Den långa trappen” som är en enormt bred och lång trappa i sten från havskanten och långt upp i bergen till en platå.

Fallandrierna kom med ett eget språk som satt sin egen prägel på människorna som växte upp i närheten av de två städer som bildades när folkgruppen slog sig ned. Bland fallandrierna bildades två grupperingar, en som var mer traditionell och hellre såg att fallandrierna borde isolera sig från omvärlden för att bevara sin kultur, medan den andra gruppen vände sig ut mot omvärlden och välkomnade främlingar. Den första gruppen byggde staden Fylandri på en vindpinad klippa inne i en stor bukt, vid den plats där deras förfäder enligt legenden först landstigit. Den andra gruppen övergav kusten och drog sin inåt landet, ut på den vidsträckta slätten och grundade staden Earim, en stad som kom att blomstra tack vare intensiv handel där resande från både norr och söder blandades.

Det är oklart var de kom ifrån och få Fallandrier vet riktigt själva varifrån deras förfäder kom eller varför de gav sig av. Legenderna talar om ett land bortom västerhavet och att det fortfarande gick att resa till och från detta främmande land under flera hundra år. Plötsligt upphör dessa resor och kontakten med det ursprungliga hemlandet skars av.

Många drag av den fyllandriska kulturen har visat sig oerhört seglivad även efter generationers uppblandning med andra grupper och sedvänjor. Det finns en särskild fras, ”Över mörka vatten”, som fyllandrier använder både som en hälsningsfras och vid mer högtidliga avsked. Vissa föremål är också typiska för fyllandrier i form av längre knivar av mörkt, nästan svart stål.